Som jag har sett fram emot denna termin! Det är äntligen dags för oss att lära oss lite om kirurgi. Och det är verkligen pang på som gäller. I tre dagar har vi nu haft föreläsningar inom kirurgi, anestesi, röntgen och onkologi. Imorgon är det ortopedi och lite fortsatt kirurgi som gäller och på fredag ska vi gå igenom urologi och lite om kirurgins historia. 
 
Har ni sett hur snälla vår kursledning är förresten? Var sitt set med en sax, peang och pincett fick vi på kursstarten tillsammans med 3 paket nål och tråd så att vi kan öva suturering hemma i lugn och ro. Hur bra är inte det?!
 
Därefter, på måndag morgon ska vi stå redo på våra avdelningsplaceringar. Jag tror att det mesta hade varit rätt kul att börja på, men när jag tittar på våran placering och vad de förväntar sig av oss så får jag lite ångest. Från måndag morgon och två veckor framåt är jag och fyra av mina klasskompisar placerade på en studentledd ortopedisk avdelning. Detta innebär alltså att vi ska ta hand om patienterna själva (med en läkare som övervakar varje steg vi tar, förstås. Hoppas jag.), kunna ta beslut om vad som behöver göras och utföra det som ska göras (ja, bortsett från kirurgiska ingrepp och dyl) efter att ha haft 4,5 timmars föreläsning om ortopedi. Hur ska vi kunna fixa det här? Alla andra grupper i klassen kommer att veckan innan denna placering befinna sig på en.. ortopedisk avdelning och se hur det sköts innan de faktiskt måste stå där och ta besluten själva. Så orättvist! Men visst, vi kommer säkert lära oss helt sjukt mycket på att leda avdelningsarbetet själva tillsammans med ssk-, at- och sjg-studenter. Men det känns också rätt hårt att bli inslängd i det bara sådär.
 
 

Kommentera

Publiceras ej