Det är lite mer än två år sedan jag började plugga till läkare nu. Två år som verkligen varit fulla med studier och ångest och självtvivel. Den första terminen var lite som en chock. Jag var inte det minsta beredd på de mängder med information och extremt många detaljer som skulle pressas in i hjärnan. Jag menar visst hade jag redan läst en hel utbildning på högskolan innan, men det hade inte förberett mig det minsta. Åke, biokemi, cellbiologi och embryologi startade allting, och trots att alla äldrekursare sa att termin 1 var värst så tycker jag inte att det någonsin blev direkt bättre. Långa dagar, sena kvällar och tidiga och sömnlösa nätter fulla med plugg, tentaångest och djupa tvivel över om man verkligen valt rätt har följt mig i två år. Två år med nya vänner, en ny stad, nya rutiner och massor av ny kunskap. Fram tills nu. Det har hänt så otroligt mycket, och jag har lärt mig galet mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra eller ens fortfarande tror att jag har gjort. Hur vet jag detta? 
 
Jo, för jag blev godkänd på preklintentan!! Utan att ha pluggat inför den! Fattar ni hur stort detta är?! Jag är så sjukt lycklig! Nu är det bara 3,5 år kvar på utbildningen. Preklin är officiellt över! Välkommen, klinterminer!